Idag har jag återigen varit på TV4 med gänget som ska komma i form på 10 veckor. EvaLena som går på isodieten har på 2 veckor tappat 2,4kg och är supertaggad. Hon har precis som väntat blivit av med sitt sötsug och vårt upplägg för hennes nattarbete funkar super. Jättekul!
Själv har jag enorm träningsvärk idag. Efter 4 veckors träningsuppehåll p.g.a fotskada bestämde jag mig i fredags för att köra igång igen. Tanken var att starta lördagen med en morgonpromenad. Men ... jag vaknade lite sent i lördags och bestämde mig för att det nog var bättre om jag åt frukost och sen tog en löprunda innan det var dags att åka till Södertälje och hålla en föreläsning. Humm... detta är den klassiska början på det totala misslyckandet (vilket jag nog i och för sig skulle kunnat säga redan då, men man är ju faktastiskt bra på att lura sig själv). Efter frukosten insåg jag att det nog blev lite tight med löprunda innan föreläsningen. "Jag tar den efter föreläsningen istället.." Bra tänkt! .. eller inte?!! Efter föreläsningen var jag helt slut och skulle "vila lite". Och vad händer då.. "ojdå.. nu blev jag visst hungig igen.. bäst att äta. Äsch.. jag tar promenaden OCH löppass eller gympass imorgon söndag istället.." och så fortsatte det. Söndagen fortlöpte på precis samma sätt med den ena dåliga ursäkten efter den andra.
Måndag däremot - Äntligen!! Då kom jag iväg på en underbar morgonpromenad i det friska höstvädret. Är det inte helt underbart att få komma ut och se solen gå upp på en klar himmel och de vackra färgerna på träden etc? Snacka om att insupa energi. I måndags var även ett Bootcamp pass inbokat på SATS. Tyvärr drog ett möte över på tiden och jag insåg att jag kommer att missa passet med några minuter. Först satte jag mig irriterat ner och tänkte "nähä.. då får jag inte träna idag då". Sen tog jag mitt förnuft till fånga. Bara för att jag inte hinner träna det pass jag var inbokad på och inte kommer att hinna köra en hel timme innebär ju inte att jag ska strunta i det helt. Så, grymt stolt över mig själv tog jag mig ner till gymmet och körde ett benpass i 30 minuter. Många har känslan av att sådana pass "inte är lönt" (inkl. jag själv i vissa sammanhang). Men med tanke på den enorma träningsvärk jag har idag har jag återigen fått bevisat för mig själv att lite är bättre än inget. Och på 30 minuter hinner man "plåga" sina ben ganska rejält. Framför allt ska man inte föringa den psykologiska effekten av att verkligen gå och träna när man har bestämt sig för det. Istället för ett misslyckade så får man en stjärna i boken för att man faktiskt har gjort det bästa av situationen.
Detta och förra inlägget summerar ganska väl min filosofi kring kost- och träningstänket. När det handlar om mat så ska man tänka efter innan och undvika impulser. När det handlar om träning ska man låta bli att tänka, utan bara köra på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar