Så där ja, då var sista långpasset avklarat inför Göteborgsvarvet nästa helg. Jag är sååå otroligt stolt över mig själv. Jag har alltid tyckt att löpning varit långtråkigt och har jämt stannat efter några kilometer. Inte för att jag varit trött utan just uttråkad... Men nu har jag lyckats köra pass på 15-17km utan att ge upp. Hemligheten? Jo, jag bestämde mig för ca 2 månader sedan att det bara sitter i huvudet. Jag insåg att jag saknar uthållighet i mitt psyke. Dock är jag inte personen som ger upp i en sådan situation. Nej, jag är uppväxt med mantrat "vill man så kan man" och "det handlar bara om att vilja" och jag vill verkligen bli en löptjej. Så jag bestämde mig för att "inbilla mig" att jag älskade löpning. När jag var ute och sprang så peppade jag mig konstant med "åh, vad skönt detta är", "va härligt det är att springa", "va underbart det känns", "jag är ju inte alls trött i benen" osv.. Ja, det låter lite töntigt och kändes även väldigt töntigt men det funkar verkligen!!! Helt plötsligt så är det faktiskt mycket roligare att springa. Efter de första långpassen så svävade jag fram av eufori. Jag ska erkänna att jag fortfarande "vet" att det är tråkigt men så länge jag lyckas lura mig själv så är jag nöjd :-).
Tankens kraft är otroligt faschinerande. Med rätt tankar, inställning och attityd kan man "lura sig" till nästan vad som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar